När maten styr ditt liv

Idag tänkte jag dela med mig utav mina tankar och erfarenheter kring att vara rädd för mat. Vadå, rädd för mat? Hur menar hon nu?, tänker kanske du. Jo, jag menar när man blir så pass besatt av att undvika ett specifikt livsmedel eller näringsämne att det börjar styra hela ens liv.

En hälsosam förändring

Om du är som jag har du förmodligen förändrat ditt sätt att äta – antingen nyligen eller sen flera år tillbaka. Och anledningen till denna förändring har förmodligen varit din hälsa. Det kanske har varit magproblem, stress, någon sjukdom eller ett oförklarligt försämrat allmäntillstånd. Det gemensamma är att både du och jag nådde en punkt i våra liv där vi bestämde oss att det måste ske en förändring.

Och det här beslutet är en stark positiv händelse i våra liv. Vi tog kontrollen över vår egen hälsa och vi bestämde att vägen dit skulle ske med bra mat. Hurra för oss! Och hurra för bra mat!

Men…

Det är inte alltid en solskenshistoria direkt. Att vara sjuk eller må dåligt kan göra en svag, ledsen och rädd. Och utöver det ska man dessutom göra stora livsstilsförändringar och utesluta saker ur sin kost som man kanske alltid har ätit. Allt detta tar energi.

”Ät inte (infoga valfritt livsmedel här)”

Och vilken kosthållning man nu har snöat in sig på, LCHF, keto, paleo, SCD, GAPS, low FODMAP, AIP, osv – så är det alltid någonting man måste avstå. Kolhydrater, spannmål, mjölkprodukter, vissa grönsaker, vissa proteiner, vissa kryddor… you name it. Helt plötsligt har du satt upp regler kring mat och ditt ätande – i många fall till det bättre, men för vissa kan det även skapa en ohälsosam relation till mat. Mig inkluderad.

Plötsligt handlade allt om mat och vad jag inte fick äta. Jag hade läst igenom halva internet och kände mig oerhört beläst om den moderna matens faror (du känner säkert igen dig). Jag hade långa listor på livsmedel jag inte kunde äta – antingen för att jag själv upplevde att jag fick problem av dem, eller för att jag läst någonstans att de inte var bra. Jag trodde att det var hälsosamt, men det blev istället en slags besatthet. Och en enorm stress. Plötsligt uppstod följande:

  • En rädsla för att få i mig något av det jag undvek / En rädsla för att bli sjuk(are)
  • Ångest inför sociala situationer som involverade mat
  • En känsla av att känna sig oerhört begränsad och missunnad
  • En svårplacerad känsla mellan provocerad och fånig när ens man (i bästa välmening) ger middagsförslag som man inte “kan” äta
  • Glädjelöst ätande

Alla mycket dåliga känslor.

Och det var när jag insåg att jag kände så här som jag förstod att jag låtit min rädsla för mat styra hela mitt liv. Det handlade inte längre om att tillföra kroppen hälsosam och näringsriktig mat, utan det handlade om att undvika saker som jag trodde inte var bra för mig. Det blev helt fel fokus och det gjorde mig olycklig.

Varför äter du inte (infoga valfritt livsmedel här)?

Man ska inte behöva gå omkring och vara rädd för mat! Det är ju störtlöjligt, faktiskt. Man ska heller inte behöva känna ågren över att man ätit något man kanske inte borde. Om du känner att du har blivit besatt av att undvika en viss grej, eller att mat gör dig olycklig på något sätt, bör du fråga dig själv följande: Varför äter jag inte (infoga valfritt livsmedel här)?

Om ditt svar är: För att jag blir dödssjuk eller Jag är svårt allergisk
Ja, då kanske du bör fortsätta att undvika det livsmedlet i fortsättningen. Sorry.

Men om ditt svar är något i stil med: För att jag har läst att det är dåligt eller Jag åt lite för några månader sedan och mådde inte så bra

– Då finns det absolut ingen anledning till att vara rädd, gör istället följande:

  1. Ifrågasätt dina källor, alla människor är olika – du vet inte om något är dåligt för dig om du inte testat
  2. Testa att äta det igen! Anteckna ev. symtom, lyssna på din kropp. Förhoppningsvis har du lyckats läka din kropp så pass att du hanterar det bättre den här gången.

”Men jag får inte äta (infoga valfritt livsmedel här) enligt LCHF/AIP/FODMAP/paleo osv!”

Stopp! Ingen kan bestämma vad du ska eller inte ska äta. Det är en sak du ska ha klart för dig! LCHF, low FODMAP, paleo, AIP och liknande är alla jättebra verktyg för att guida dig mot bättre hälsa – men det är upp till dig att hitta din egen kosthållning med livsmedel som DU mår bra av. Och den ska du äta resten av livet. Den kosthållningen kommer säkert förändras i takt med att du förändras, men tanken är inte att du ska äta t.ex. AIP för alltid. Det är bara en diet.

Sammafattningsvis

Tro mig, jag vet hur det är att inte må bra och att tänka tankar som “jag kanske inte tål ägg” eller “jag kanske äter förmycket kolhydrater”. Man kan bli alldeles tokig i jakten på mat som man ska må bra av. Man blir desperat, greppar efter halmstrån och testar allt som kommer i ens väg. Men kan också göra en olycklig. Ibland kan man behöva en välbehövd paus från att försöka må bättre. Om man inte har några allvarliga allergier, eller har ätit väldigt strikt under en längre tid ser jag inga problem med att testa nya livsmedel. Nu menar jag inte att du ska gå och vräka i dig typ jordnötsringar eller schwarzwaldtårta eller whatnot (men det kanske inte är hela världen om du råkar få i dig lite), men ifrågasätt dina tankar kring mat och varför du äter som du äter. Förhoppningsvis kommer det göra dig lite gladare och förenkla sociala situationer.

Kom ihåg följande:

  • Ingen kan bestämma vad du ska äta resp. inte äta
  • Var inte rädd för mat – våga testa nya saker
  • Lyssna på din kropp och anteckna symtom
  • Fokusera på och njut av all nyttig och näringsrik mat du VILL äta
  • Fråga dig själv varför du undviker vissa livsmedel (och ha en bra anledning)

Det var allt för mig idag. Tack för att du läste. Om du vill dela med dig utav dina tankar och erfarenheter är du välkommen att skriva en kommentar här nedan eller skicka ett meddelande till mig. Jag läser allt och svarar i mån av tid :)

Din vän,
Sanna

6 kommentarer

  1. Det var som om du just beskrev mig. Jag behövde verkligen läsa det här.
    Tack! <3

  2. Känner igen mig. Har lidit av hypotalam amennorre (amennorre p.g.a. restriktivt ätande/viktnedgång/träning eller alla tre) och var rädd att aldrig kunna få barn. Då jag släppte restriktionerna och tillät mig själv gå upp i vikt (var normalviktig innan, så det handlade inte om att jag skulle ha gått från extrem undervikt eller så) till den vikt min kropp vill) ha mig vid, övre delen av bmi skalan) började allt i min kropp jag trodde varit fel att fungera igen. Magen. Mensen. Humöret. Håret. Glädjen.

    Hälsosamt ätande i all ära, bra mat men det går lätt över styr. Särskillt för kvinnor vill jag påstå

    • Sanna Svara

      Hej Elsie! Tack för att du delade med dig. Och vad glad jag blir av att höra att du vågade släppa restriktionerna och att du mår bättre, det är inspirerande att höra! Jag tror vi kvinnor behöver peppa varandra lite mer, och framförallt våga äta mer :)! Heja dig!

      Tack igen och kram!
      /Sanna

  3. Wow va bra inlägg! Vi behöver mer sånt här i social media :D Hejja dig Sanna!

Lämna en kommentar

Meny